Fåret som tamdjur

Tamfår (Ovis aries) är fyrbenta, idisslande däggdjur som hålls som boskap. Liksom alla idisslare är får medlemmar av ordningen Artiodactyla – partåiga hovdjur. Även om namnet “får” gäller för många arter i släktet Ovis hänvisar det i da1431475099640gligt användande nästan alltid till Ovis aries. Det finns drygt en miljard får och av dessa är de flesta arter tamfår. En vuxen hona hänvisas till som tacka, en vuxen hane som bagge, en kastrerad hane som hammel, och ett yngre får kallas lamm. På Gotland kallas dock vuxna får för lamm och deras ungar kallas lammungar. En grupp av får kallas en flock eller hjord.

Får härstammar sannolikt från vilda mufflon i Europa och Asien. Fåret är ett av de tidigaste djuren som tämjts för jordbruksändamål, domesticerats. De föds upp för skinn, ull, kött (lamm, ungfår eller fårkött) och mjölk samt ost. Fårull är det mest använda animaliska fibret och är vanligtvis skördad genom klippning. Fårets kött kallas lamm när det kommer från yngre djur och fårkött när det kommer från äldre. Får föds även upp som modellorganismer för vetenskapen. I både gamla och moderna religiösa ritualer är får offerdjur.

Fårdjurhållning praktiseras i större delen av den bebodda världen och har varit grundläggande för många civilisationer. I modern tid är Australien, Nya Zeeland, södra och centrala Sydamerika och de brittiska öarna de platser i världen som mest förknippas med fårproduktion.

Man kan jämföra får med getter då de är nära besläktade: båda är i underfamiljen Caprinae. Men de är separata arter så hybrider förekommer sällan och är alltid infertila. En hybrid av en get och ett får kallas en får-get hybrid (endast ett enda sådant djur har bekräftats) och är inte att förväxla med får-get-chimären (som är sammansatt av vetenskapsmän), även om båda är kända som ”geep”. Visuella skillnader mellan får och getter innefattar skägget på getter och delad överläpp på får. Fårens svansar hänger också ned medan svansarna på getter hålls uppåt.